LP1 TJH
Jibes Unne
e: Jibes Druse
u: Elvetorps Lira
född 1993-12-16

Jibes Unne kallas Kitty var ett riktigt litet yrväder när hon kom hem till oss. Det var massor av snö och smällkallt så vi kunde inte vara ute så mycket.
Kitty hade massor av energi och jag förstod att detta var en hund man verkligen fick aktivera. Jag hade med de andra hundarna tränat lydnad men kände att med denna hund ville jag göra något annat.
Jag anmälde oss till ett inträdesprov för räddningshund och vi blev antagna. Nu följde en årslång utbildning som var oerhört krävande men samtidigt spännande. Detta var ju något helt nytt för mig. Vi tränade vardagskvällar och på helger. Vi hade ofta veckoslutsläger från fredag kväll till söndag eftermiddag. Vid ett flertal tillfällen var vi på räddningsskolan i Revinge. Det var ju inte den lättaste terrängen vi tränade i, ju svårare desto bättre. Det gällde att se till att vara i god kondition, både förare och hund.
Den 27 oktober 1996 var det dax att åka till Revinge och göra sitt prov. Tror aldrig att jag har varit så nervös. Tur nog slapp jag köra dit, mina instruktörer var med så jag åkte med dom.
Provet bestod av 2 delprov och man var tvungen att klara båda för att bli godkänd. Det första klarade vi och sedan var det en låång väntan till nästa delprov. Vi klarade även det och jag var så glad så glad.
Ett år efter avklarat prov var det dax för ytterligare en utbildning. Den var på räddningsskolan i Skövde och varade i 2 veckor.
Detta var det tuffaste jag varit med om i hunderi. Vi jobbade i lag, 3 och 3, och det var övningar dag som natt. Nattövningarna som var i skogen var ganska kusliga. Det var så spännande och träna så nära verkligheten man kunde komma. Vi drillades hårt och till slut visste man inte vilken veckodag det var, om det var morgon eller kväll. Det var med spänning vi samlades för att höra om man klarat utbildningen. Det var en lättnad när dom sa att jag och Kitty hade klarat oss.
Efter en tid fick jag för mig att tävla i LKL I och där fick vi ett antal första pris men jag kände att detta var inte vår grej. Räddningssöket låg mig varmast om hjärtat.
Tyvärr så blev Kitty sjuk, fick elakartade stora tumörer. Hon opererades 3 gånger. Efter sista operationen var hon inte sig lik. Hon började törsta något kopiöst, kunde dricka 9 liter vatten på en dag vilket innebar att hon behövde gå ut ofta ofta. Jag ville inte ha henne i hundgård när hon inte mådde bra.
Vi fick en mängd olika recept som skulle dämpa hennes törst men inget hjälpte. Den 1 oktober 2003 lät vi henne få somna.

Detta diplom är jag oerhört stolt över